mycket gråt för nästan ingenting....

Dottern har säkert gråtit i 10 minuter för att en sak gick sönder som hon just gjort. Jag sa att hon skulle sätta den på bänken och sluta slänga med det. Hon fortsatte slänga med det och det resulterade ju i att det gick sönder då. Hon blev jätteledsen och jag sa: Vad var det jag sa! Men varför ska man lyssna på sin mamma för hon kan ju inte veta hur det kommer att gå. Eller hur?!
Till slut grät hon bara för att och jag sa att hon kunde sluta gråta nu, hon bara fortsatte så jag bar henne till sitt rum och sa att hon kunde stanna där tills hon slutat gråta.
Visst kan jag förstå att man blir ledsen för att nåt man gjort själv går sönder, men när man bara skriker och gråter för att man kanske är arg på sin mamma för det är hennes fel så tycker jag inte det är så kul. Men det är väl en sån grej som alla föräldrar går i genom... Antar jag!
Sätter i alla fall in en bild när hon är lite gladare!