tisdag 30 april 2013

Valborgsmässoafton bland annat

Jaha idag är det Milo's första valborg. Blir nog bara lugnt hemma eftersom det blåser storm där ute och elda vågar man väl inte göra. Känns som det brunnit tillräckligt i vår kommun nu för ett tag framöver.
Mannen tänker laga egna hamburgare till middag, gotti gott gott!

Milo blev i söndags 10 månader. Kan ni fatta? Redan? Snart är han 1 år och springer runt. Ja springer runt tar det nog inte så länge innan han gör faktiskt.
Detta kan/äter/gör Milo nu:

* Använder storlek 74/80 i kläder
* Mäter 76,3 cm och väger 9230 gr
* Kryper med en väldans fart överallt
* Ställer sig upp, sätter sig ner och går runt möblerna
* Äter i princip allt som vi äter, med undantag för vissa grejer då
* Vill helst äta själv, ser ju ut därefter förstås, men har börjat fatta det där med sked
* Säger pappa hela tiden, mamma ibland, brum brum (bil), titta, ksch = kisse
* Har två tänder nere och en på väg uppe

Ja det är i alla fall en väldans fart på han och han är aldrig stilla. Är mycket aktivare än sin storasyster var i samma ålder och då var hon inte helt stilla. Det går inte att ha nånting framme med han här, med Felicia räckte det att säga till några gånger så lät hon det vara, men han här han bara skrattar och gör om det igen. Han kan gräva i blomkrukor för att i nästa sekund vara i kattmatsskålarna och antingen äta kattmat eller plaska i vattenskålen för att i nästa sekund riva i nån kabel som han inte får riva i. Ja ni förstår kanske?!
Stilla sitter man inte mycket när han är vaken kan jag säga. Nåja det är väl bättre än att dom skulle sitta apatiska i ett hörn och bara titta!

Felicia då?!
Ja vi har ett tag haft en bättre period, men nu verkar det ha fallit tillbaka igen och vi är mest sura och irriterade på varann. Känns jättetrist!
Ber man henne om nåt får man be tusen gånger och när man tjatat några gånger så blir både hon och jag irriterade. Hon snäser åt en och tycker man är korkad som inte fattar vad hon menar.
Igår var hon jättetrött och grinig och grät för ingenting. Så jag frågade om det hänt nåt i skolan. Hon svarade först nej, men sen sa hon att hon inte haft nån att va med på rasterna för alla andra hade spelat koddboll och hon ville inte vara med. Sen var det ingen kompis som hade passligt att leka varken efter skolan eller efter middagen och då vart hon ledsen för det. Jag sa att vi kunde spela nåt kanske eller ringa till farmor. Jag tyckte hon kunde ringa, men det skulle hon inte göra. Vi skulle spela, men det gick ju som det gick, det ville hon inte sen i alla fall. Slutade med att vi båda var sura. Hon fick följa med till farmor sen med pappa så det var väl lite bättre ett tag, men hon var nog så himla trött igår så inget var bra.
Idag kunde heller ingen leka så jag erbjöd mig igen att spela med henne. Men jag sa med en gång att hon skulle inte få bli arg om hon inte vann. Vi skulle spela memory och såklart så fick jag ju det paret som hon ville ha och hon blev rasande med en gång och sprang därifrån. Jag erbjöd henne paret för att vi skulle kunna fortsätta spela men nej...jag plockade ihop memoryt med gråten i halsen och satt mig vid datorn och grät en skvätt. Vet inte varför jag grät, allt känns bara så jobbigt när man försöker och inget är bra. Vad ska jag göra då? Vi håller på att planera en tjejdag hon och jag, men kommer hon att tycka det är bra då eller kommer det också att bli fel? Känns som inget jag gör är bra, inte ens när jag verkligen försöker göra nåt extra med henne.
Ska det vara såhär? Blir ju olycklig. Känns ju inte heller bra om hon inte har nån att vara med på rasterna. Nu vet jag ju inte om det bara var igår som det råkade vara så, men man får väl hålla koll.
Är väl mycket som cirkulerar runt i hennes hjärna. Hon kan ibland säga att vi inte tycker om henne, att vi tycker mer om Milo. Vi har försökt säga många gånger att vi älskar båda lika mycket, men Milo tar lite mer tid och energi just nu.
Ja imorgon är väl en annan dag!
Imorgon är det 1a maj och sommaren närmar sig, det är skönt!

torsdag 25 april 2013

Vår vår vår

Äntligen är våren här!
Idag har jag varit ute flera timmar och krafsat i nåt blomland, krattat lite stenar från gräsmattan, försökt stoppa Milo från att sätta alla stenar i munnen, gjort matteläxa med Felicia och suttit ute och ätit mellanmål på altanen. Var så skönt så man kunde vara utan jacka. Dessutom har mannen satt upp Felicias studsmatta så nu studsas det av bara tusan. Mannen har fixat med båten och tvättat upp vinterdäcken bland annat.
Se bara, det här var väl inte så negativt inlägg!
Jag är fortfarande trött och grinig och lättirriterad men att solen och värmen gör endel är ju nu bevisat.
Hoppas ni andra haft en lika bra dag som jag!

Puss på er!


Äsch, skulle lägga in en bild här, men datorn ville inte som jag ville, så det får bi nästa gång.

söndag 7 april 2013

Med risk för att...

...verka tjatig så kommer nu ännu ett neggoinlägg från fru Mattsson! Verkar vara svårt att skriva nåt annat än det just nu.
Sista dagen på påsken föll jag tillbaka till nån gräslig förkylning. På söndagen hade jag bestämt med Linda att vi skulle sticka och träna för det var så längesen. Sagt och gjort, vi for iväg till gymmet, jag hostade lite på morgonen men jag struntade i det och tränade ändå. Under vistelsen på gymmet kände jag nog att det inte var jättebra, men tränade mitt pass och for hem. Hostade hela vägen hem och fortsatt så hela dagen. Eftersom det var så fint väder så tog jag och mannen en promenad med barnvagnen ner till sjön. När vi kom hem var jag totalt slut, blev en liten lur på soffan, men jag kände mig inte bra. Söndagkvällen frös jag som jag vet inte vad och under natten kände jag att febern anlänt. Suck!
Måndagen spenderade vi med storebror och hans familj men jag var inte på hugget. Hade nog lite feber hela dagen. Tisdagen blev inte mycket gjort och mannen kände sig inte heller kry, men han åkte iaf iväg och handlade så vi andra skulle ha lite mat när han åkte på jobb. Felicia kom hem från skolan med 38 graders feber så nu var vi 2 som låg och innan kvällen var slut så hade även Milo feber. Just så, strålande med tanke på att mannen skulle åka på jobb.
ÅÅÅååå, vad jag ville att mannen skulle stanna hemma. Men han åkte och jag var väl iaf så pigg att jag kunde vara uppe lite på onsdagen. Torsdagen var extremt jobbig eftersom Milo inte sov speciellt mycket under natten och inte jag heller och jag var så trött. Jag ville bara gråta och jag känner mig fortfarande väldigt lipig. Det är längesen jag känt mig såhär när mannen åkt på jobb. Ibland är det inte kul att ha en sjöman!
Nu börjar väl alla vara någorlunda pigga, vi hostar och snorar fortfarande, men det antar jag att vi kommer att göra ett tag. Men jag kommer mig inte för att göra nånting alls här hemma. Jag vill inte göra nåt, vill inte laga middag, vill inte städa...ska jag vara riktigt ärlig så skulle jag bara vilja dra täcket över huvudet och vakna när allt känns bra igen. JAG VILL HA HEM MIN MAN NU!!!
Nåja, allt blir väl bra igen bara man får styrkan tillbaka, men just nu längtar jag så efter min man, min trygghet och ja se nu...nu skulle jag kunna gråta igen!