Jaha nu är väl alla på benen igen, mer eller mindre i alla fall.
Milo hostar lite, snorar en del ännu, men annars är hans sitt vanliga jag. Bara vi skulle kunna sluta ha matkrig så skulle jag vara helt nöjd. Det ska viftas, spotta ut och kasta runt mat hela tiden och man vet inte riktigt hur mycket mat han får i sig egentligen. Nåja, jag hoppas det ska gå över för just nu kan man ju knappt ta med honom nånstans och äta...
Sommaren verkar vara här även om vinden är kall.
Håller på att försöker få till nån sorts grönsaksland, men det går lite trögt när man har en man som har tusen andra projekt på G samtidigt. Jag har gjort det jag har kunnat hittills, men jag behöver ha hjälp av honom innan jag kan så nåt. Ja vi får väl se hur mycket grönsaker det blir innan sommaren är slut.
Tråkiga nyheter fick vi i lördags också. Mamma ringde med gråten i halsen och sa att det hänt en grej. Jag trodde att det hänt pappa nåt eller nån av mina syskon, men det var morfar...igen! Morfar verkar ha otur just nu. I februari åkte han in med brusten blindtarm, den här gången skulle han köra i väg med bilen , tuppar av och vaknar till och då har han kört in i jordkällaren på gården. Tydligen hade hjärtat börjat slå för långsamt, han hade knappt nån puls när han kom in till sjukhuset. Idag blir han opererad och får en pacemaker. Har inte hört nåt ännu, men jag hoppas och håller tummarna att det gått bra.
Vi har varit väldigt förskonade från tråkigheter i vår familj, visst händer det grejer, men nu verkar det som det kommer mycket på en gång. Min fasters gubbe var just i Barcelona och när han skulle flyga hem fick han istället åka ambulans till sjukhuset. Nu är han hemma men jag vet inte hur han mår nu, men jag förstod det som att det var nån sorts utbrändhet.
Det är skrämmande, för man vet ju inte vem som är nästa på tur.
måndag 27 maj 2013
tisdag 21 maj 2013
Sjukstugan fortsätter..
Ja här fortsätter sjukstugan...
Jag hostar fortfarande och känner mig väl annars bra, men inte så bra som att jag skulle kunna gå till gymmet så det får vänta ett tag till.
Milo kroknade på fredagen (17/5) med feber och ingenting var bra. Han skulle bara vara i famnen och han sov bara korta stunder, helst i famnen. Lördag skulle jag ha lite kaffe och tårta eftersom jag fyllt år och eftersom Milo verkade lite bättre på förmiddagen så kom det lite folk, men bara dom närmsta. Han var dock inte bra på eftermiddagen och var jättegrinig och hade fått hosta som man riktigt kände hur ont det gjorde i hans lilla hals när han hostade. Det skar i mammas hjärta att höra honom. Sen var han lite bättre igen på kvällen och sådär har det hållit på sen dess. Man tror att nu är det nog på väg att bli bättre, men nej då får han nåt bakslag igen och så är vi tillbaka på samma igen. Idag trodde jag faktiskt att han var på väg att bli bättre, han har ätit lite bättre, varit lite piggare och sovit som vanligt när han sov eftermiddagsvilan. Men så kändes han varm igen just före läggningsdags, jojomensan, tempade 37,6 igen! Och han ville bara ha halva vällingen och det tog en timme innan han somnade. Imorgon blir det sjätte dagen som han är sjuk och det känns som det börjar bli dags att bli frisk nu. Vet inte om man skulle behöva få nån hostmedicin till honom?! Hostan är nu mera hosta-tills-man-spyr-hosta, vilket han gjorde igår. Idag har det bara varit nära, men det har inte kommit upp nånting.
Felicia är lite snorig, men är ganska okej. Hon fick väl en lindrigare variant den här månaden eftersom hon låg flera dagar förra månaden.
Mannen är väl den som klarat sig bäst. Han hade lite ont i halsen före han kom hem från jobb och sen var han lite snorig och tjock i halsen i helgen, men det har inte blivit nåt mer för honom.
Känns som alla sjukdomar kan flyga och fara nu!
Jag hostar fortfarande och känner mig väl annars bra, men inte så bra som att jag skulle kunna gå till gymmet så det får vänta ett tag till.
Milo kroknade på fredagen (17/5) med feber och ingenting var bra. Han skulle bara vara i famnen och han sov bara korta stunder, helst i famnen. Lördag skulle jag ha lite kaffe och tårta eftersom jag fyllt år och eftersom Milo verkade lite bättre på förmiddagen så kom det lite folk, men bara dom närmsta. Han var dock inte bra på eftermiddagen och var jättegrinig och hade fått hosta som man riktigt kände hur ont det gjorde i hans lilla hals när han hostade. Det skar i mammas hjärta att höra honom. Sen var han lite bättre igen på kvällen och sådär har det hållit på sen dess. Man tror att nu är det nog på väg att bli bättre, men nej då får han nåt bakslag igen och så är vi tillbaka på samma igen. Idag trodde jag faktiskt att han var på väg att bli bättre, han har ätit lite bättre, varit lite piggare och sovit som vanligt när han sov eftermiddagsvilan. Men så kändes han varm igen just före läggningsdags, jojomensan, tempade 37,6 igen! Och han ville bara ha halva vällingen och det tog en timme innan han somnade. Imorgon blir det sjätte dagen som han är sjuk och det känns som det börjar bli dags att bli frisk nu. Vet inte om man skulle behöva få nån hostmedicin till honom?! Hostan är nu mera hosta-tills-man-spyr-hosta, vilket han gjorde igår. Idag har det bara varit nära, men det har inte kommit upp nånting.
Felicia är lite snorig, men är ganska okej. Hon fick väl en lindrigare variant den här månaden eftersom hon låg flera dagar förra månaden.
Mannen är väl den som klarat sig bäst. Han hade lite ont i halsen före han kom hem från jobb och sen var han lite snorig och tjock i halsen i helgen, men det har inte blivit nåt mer för honom.
Känns som alla sjukdomar kan flyga och fara nu!
tisdag 14 maj 2013
Sjuk
Sist jag skrev hade jag nåt knas i halsen det övergick igår till att ta riktigt ont i halsen när jag svalde och det kändes som man hade en stor slemklump i halsen. Jag pinade i mig en panadolhot och sen kändes det lite bättre.
Inatt har sömnen varit i princip obefintlig, i alla fall så känns det så. Har vänt och vridit, haft ont i ryggen, haft kallt och varmt om varannat och magen kändes inte heller bra, dessutom kände jag vid 4-tiden att överläppen började kännas tjock. Suck!
Kände när det var dags att stiga upp att jag gärna ville ligga kvar. Men eftersom mannen är på jobb och dottern skulle till skolan och lilleman också började göra sig hörd att han ville stiga upp så var det bara att stiga upp. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Fick på mig ett par byxor och strumpor sen var jag tvungen att sätta mig ner, kände mig alldeles vimmelkantig och hjärta rusade i 170 och svetten sprutade. Jag fick till slut på mig en bh och en tröja också. Sa åt dottern att hon måste stiga upp och att jag mådde dåligt så inget krångel ville jag veta av. Hon såg väldigt förstående ut och gjorde som jag sa och var hemskt medgörlig hela morgonen. Jag måste sätta mig ner många gånger och jag vågade inte stå och byta blöja på lilleman ifall jag skulle falla ihop. Guuud så ynklig jag kände mig! =(
Jag fick i alla fall i båda barnen frukost och själv lyckades jag stoppa i mig en banan. Efter att ha skickat iväg dottern till skolan tog jag både en antihistamin och en panadol. När dom sen började göra verkan så började det kännas ganska bra. Magen kändes lite underlig ännu, men jag vet inte om det är min vanliga magkatarr eller om det är nåt annat som spökar.
Bra är det ju inte, men jag ska försöka vila idag så jag eventuellt skulle kunna baka bullar imorgon.
Mannen kommer hem först imorgonkväll, ska väl försöka överleva tills dess. Jag får ju ha han hemma 8 veckor sen och det ska bli riktigt nice!
Nu ska jag passa på att slänga mig på soffan med en bok medan lilleman sover.
Inatt har sömnen varit i princip obefintlig, i alla fall så känns det så. Har vänt och vridit, haft ont i ryggen, haft kallt och varmt om varannat och magen kändes inte heller bra, dessutom kände jag vid 4-tiden att överläppen började kännas tjock. Suck!
Kände när det var dags att stiga upp att jag gärna ville ligga kvar. Men eftersom mannen är på jobb och dottern skulle till skolan och lilleman också började göra sig hörd att han ville stiga upp så var det bara att stiga upp. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Fick på mig ett par byxor och strumpor sen var jag tvungen att sätta mig ner, kände mig alldeles vimmelkantig och hjärta rusade i 170 och svetten sprutade. Jag fick till slut på mig en bh och en tröja också. Sa åt dottern att hon måste stiga upp och att jag mådde dåligt så inget krångel ville jag veta av. Hon såg väldigt förstående ut och gjorde som jag sa och var hemskt medgörlig hela morgonen. Jag måste sätta mig ner många gånger och jag vågade inte stå och byta blöja på lilleman ifall jag skulle falla ihop. Guuud så ynklig jag kände mig! =(
Jag fick i alla fall i båda barnen frukost och själv lyckades jag stoppa i mig en banan. Efter att ha skickat iväg dottern till skolan tog jag både en antihistamin och en panadol. När dom sen började göra verkan så började det kännas ganska bra. Magen kändes lite underlig ännu, men jag vet inte om det är min vanliga magkatarr eller om det är nåt annat som spökar.
Bra är det ju inte, men jag ska försöka vila idag så jag eventuellt skulle kunna baka bullar imorgon.
Mannen kommer hem först imorgonkväll, ska väl försöka överleva tills dess. Jag får ju ha han hemma 8 veckor sen och det ska bli riktigt nice!
Nu ska jag passa på att slänga mig på soffan med en bok medan lilleman sover.
lördag 11 maj 2013
Lördagkväll
En lördagkväll i maj. Solen skiner fortfarande utanför fönstret, sonen är lagd i sängen och dottern sitter och kollar på Bee Movie och äter vindruvor. Själv tänkte jag få ihop ett inlägg igen, men vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Känner mig konstig i halsen, jag hoppas att det inte är nåt skit på G igen, för det har jag absolut inte nån lust med. Men det är väl så på våren när man tycker att man ska klä av sig lite mer och så kanske det blir lite för mycket och sen sitter man där och har ont i halsen...
För övrigt har den här veckan gott i förstörandets tecken.
Häromdagen skulle jag gå ut till komposten, öppnade locket på komposten och vips så ligger hela locket på marken bakom. Jaha, det var dom gångjärnen det. Komposten är ju fortfarande användbar, men man måste lyfta bort hela locket när man ska kasta dit ny kompost.
Igår plockade jag ur diskmaskinen och hade sonen till hjälp, eller hjälp och hjälp, han ger mig väl mer jobb egentligen, men han vill så himla gärna vara med, han är helt galen i diskmaskinen, spelar ingen roll var i huset han är så kommer han som ett skott och ska vara med när man plockar i eller ur den. Okej det där var en liten parentes. I alla fall så skulle jag sätta en tallrik i köksön där vi har våra tallrikar och vips så hade sonen fått tag på den och vips låg den på golvet i två bitar. Plötsligt så har vi jämt antal tallrikar i just den serien igen (jag förstörde en tallrik för jättelängesen vilket gjorde servisen ojämn).
Idag skulle vi åka och handla. Skulle sätta sonen i bilstolen och då glider telefonen iväg och hamnar på marken, i gruset. Tog inte upp den förrän jag satt fast sonen och när jag vänder på den så ser jag att skärmen spruckit, mest uppe i ena hörnet och sen är det en spricka som går hela vägen över hela skärmen. Jamen jippi! Tur i oturen är väl att det funkar att använda den, man ser vad det står och det går att göra allt som vanligt på den, men det ser ju inte så snyggt ut! Jag hade visserligen tänkt köpa en ny telefon, men kanske inte just den här veckan. Jag fyller ju år nästa vecka så jag ska önska mig lite pengar tror jag ;).
Nej nu ska jag ta en macka och te med honung och mota bort knaset i halsen.
Trevlig lördagkväll på er!
Känner mig konstig i halsen, jag hoppas att det inte är nåt skit på G igen, för det har jag absolut inte nån lust med. Men det är väl så på våren när man tycker att man ska klä av sig lite mer och så kanske det blir lite för mycket och sen sitter man där och har ont i halsen...
För övrigt har den här veckan gott i förstörandets tecken.
Häromdagen skulle jag gå ut till komposten, öppnade locket på komposten och vips så ligger hela locket på marken bakom. Jaha, det var dom gångjärnen det. Komposten är ju fortfarande användbar, men man måste lyfta bort hela locket när man ska kasta dit ny kompost.
Igår plockade jag ur diskmaskinen och hade sonen till hjälp, eller hjälp och hjälp, han ger mig väl mer jobb egentligen, men han vill så himla gärna vara med, han är helt galen i diskmaskinen, spelar ingen roll var i huset han är så kommer han som ett skott och ska vara med när man plockar i eller ur den. Okej det där var en liten parentes. I alla fall så skulle jag sätta en tallrik i köksön där vi har våra tallrikar och vips så hade sonen fått tag på den och vips låg den på golvet i två bitar. Plötsligt så har vi jämt antal tallrikar i just den serien igen (jag förstörde en tallrik för jättelängesen vilket gjorde servisen ojämn).
Idag skulle vi åka och handla. Skulle sätta sonen i bilstolen och då glider telefonen iväg och hamnar på marken, i gruset. Tog inte upp den förrän jag satt fast sonen och när jag vänder på den så ser jag att skärmen spruckit, mest uppe i ena hörnet och sen är det en spricka som går hela vägen över hela skärmen. Jamen jippi! Tur i oturen är väl att det funkar att använda den, man ser vad det står och det går att göra allt som vanligt på den, men det ser ju inte så snyggt ut! Jag hade visserligen tänkt köpa en ny telefon, men kanske inte just den här veckan. Jag fyller ju år nästa vecka så jag ska önska mig lite pengar tror jag ;).
Nej nu ska jag ta en macka och te med honung och mota bort knaset i halsen.
Trevlig lördagkväll på er!
måndag 6 maj 2013
Bild tjafs
Av nån anledning kan jag inte ladda upp bilder på bloggen.
Varför inte det?
Irriterande är vad det är!
Och det måste åtgärdas, men jag vet inte hur bara...
Oj! Mitt andra inlägg på en och samma dag, det var längesen... ;)
Varför inte det?
Irriterande är vad det är!
Och det måste åtgärdas, men jag vet inte hur bara...
Oj! Mitt andra inlägg på en och samma dag, det var längesen... ;)
Lite av allt
I lördags traskade jag Sjöjungfruloppet inne i stan. 10 km hade jag bestämt att jag skulle ta mig igenom, antingen jag skulle gå, jogga eller eventuellt krypa mig igenom det. Nåja, jag har aldrig krupit det under alla år jag gått det så inte tänkte jag krypa i år heller! ;)
Hör och häpna så joggade jag faktiskt en del av sträckan, blev väl 3 km sammanlagt av dom 10 km. Var imponerad av mig själv att jag orkade jogga 1,5 km i ett sträck utan att gå emellan. Klapp på axeln åt mig, ja jag måste ju göra det själv eftersom ingen annan gör det.
I alla fulla fall som tog jag mig igenom loppet på 1h och 20 min. Det är JAG väldigt nöjd med för jag var 15 minuter snabbare än jag var när jag gick Tjejmilen för snart 2 år sen. Så det så!
Nu börjar träning inför nästa års lopp och då ska jag orka jogga ännu mer och vara ännu snabbare! =)
Övrigt: Felicia har varit rätt hyfsad sen mannen åkte på jobb. Vi kommer rätt bra överrens även om hon inte alltid riktigt lyssnar. Så det har kännts riktigt bra nu sen mannen åkte på jobb. Före han åkte kände jag mig bara olycklig på allt tjat och irriterande, ingen som lyssnar eller gör som man säger. Man måste få ha dalar om man ska kunna ha toppar, eller hur?
Milo kryper ju på som vanligt, kastar med maten och skrattar när man säger fy fy och ajabaja, men jag försöker intala mig att det ska bli bättre bara han blir större. Han är ju så väldans söt så man står ju ut bara på grund av det.
Hör och häpna så joggade jag faktiskt en del av sträckan, blev väl 3 km sammanlagt av dom 10 km. Var imponerad av mig själv att jag orkade jogga 1,5 km i ett sträck utan att gå emellan. Klapp på axeln åt mig, ja jag måste ju göra det själv eftersom ingen annan gör det.
I alla fulla fall som tog jag mig igenom loppet på 1h och 20 min. Det är JAG väldigt nöjd med för jag var 15 minuter snabbare än jag var när jag gick Tjejmilen för snart 2 år sen. Så det så!
Nu börjar träning inför nästa års lopp och då ska jag orka jogga ännu mer och vara ännu snabbare! =)
Övrigt: Felicia har varit rätt hyfsad sen mannen åkte på jobb. Vi kommer rätt bra överrens även om hon inte alltid riktigt lyssnar. Så det har kännts riktigt bra nu sen mannen åkte på jobb. Före han åkte kände jag mig bara olycklig på allt tjat och irriterande, ingen som lyssnar eller gör som man säger. Man måste få ha dalar om man ska kunna ha toppar, eller hur?
Milo kryper ju på som vanligt, kastar med maten och skrattar när man säger fy fy och ajabaja, men jag försöker intala mig att det ska bli bättre bara han blir större. Han är ju så väldans söt så man står ju ut bara på grund av det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)