Jaha idag är det Milo's första valborg. Blir nog bara lugnt hemma eftersom det blåser storm där ute och elda vågar man väl inte göra. Känns som det brunnit tillräckligt i vår kommun nu för ett tag framöver.
Mannen tänker laga egna hamburgare till middag, gotti gott gott!
Milo blev i söndags 10 månader. Kan ni fatta? Redan? Snart är han 1 år och springer runt. Ja springer runt tar det nog inte så länge innan han gör faktiskt.
Detta kan/äter/gör Milo nu:
* Använder storlek 74/80 i kläder
* Mäter 76,3 cm och väger 9230 gr
* Kryper med en väldans fart överallt
* Ställer sig upp, sätter sig ner och går runt möblerna
* Äter i princip allt som vi äter, med undantag för vissa grejer då
* Vill helst äta själv, ser ju ut därefter förstås, men har börjat fatta det där med sked
* Säger pappa hela tiden, mamma ibland, brum brum (bil), titta, ksch = kisse
* Har två tänder nere och en på väg uppe
Ja det är i alla fall en väldans fart på han och han är aldrig stilla. Är mycket aktivare än sin storasyster var i samma ålder och då var hon inte helt stilla. Det går inte att ha nånting framme med han här, med Felicia räckte det att säga till några gånger så lät hon det vara, men han här han bara skrattar och gör om det igen. Han kan gräva i blomkrukor för att i nästa sekund vara i kattmatsskålarna och antingen äta kattmat eller plaska i vattenskålen för att i nästa sekund riva i nån kabel som han inte får riva i. Ja ni förstår kanske?!
Stilla sitter man inte mycket när han är vaken kan jag säga. Nåja det är väl bättre än att dom skulle sitta apatiska i ett hörn och bara titta!
Felicia då?!
Ja vi har ett tag haft en bättre period, men nu verkar det ha fallit tillbaka igen och vi är mest sura och irriterade på varann. Känns jättetrist!
Ber man henne om nåt får man be tusen gånger och när man tjatat några gånger så blir både hon och jag irriterade. Hon snäser åt en och tycker man är korkad som inte fattar vad hon menar.
Igår var hon jättetrött och grinig och grät för ingenting. Så jag frågade om det hänt nåt i skolan. Hon svarade först nej, men sen sa hon att hon inte haft nån att va med på rasterna för alla andra hade spelat koddboll och hon ville inte vara med. Sen var det ingen kompis som hade passligt att leka varken efter skolan eller efter middagen och då vart hon ledsen för det. Jag sa att vi kunde spela nåt kanske eller ringa till farmor. Jag tyckte hon kunde ringa, men det skulle hon inte göra. Vi skulle spela, men det gick ju som det gick, det ville hon inte sen i alla fall. Slutade med att vi båda var sura. Hon fick följa med till farmor sen med pappa så det var väl lite bättre ett tag, men hon var nog så himla trött igår så inget var bra.
Idag kunde heller ingen leka så jag erbjöd mig igen att spela med henne. Men jag sa med en gång att hon skulle inte få bli arg om hon inte vann. Vi skulle spela memory och såklart så fick jag ju det paret som hon ville ha och hon blev rasande med en gång och sprang därifrån. Jag erbjöd henne paret för att vi skulle kunna fortsätta spela men nej...jag plockade ihop memoryt med gråten i halsen och satt mig vid datorn och grät en skvätt. Vet inte varför jag grät, allt känns bara så jobbigt när man försöker och inget är bra. Vad ska jag göra då? Vi håller på att planera en tjejdag hon och jag, men kommer hon att tycka det är bra då eller kommer det också att bli fel? Känns som inget jag gör är bra, inte ens när jag verkligen försöker göra nåt extra med henne.
Ska det vara såhär? Blir ju olycklig. Känns ju inte heller bra om hon inte har nån att vara med på rasterna. Nu vet jag ju inte om det bara var igår som det råkade vara så, men man får väl hålla koll.
Är väl mycket som cirkulerar runt i hennes hjärna. Hon kan ibland säga att vi inte tycker om henne, att vi tycker mer om Milo. Vi har försökt säga många gånger att vi älskar båda lika mycket, men Milo tar lite mer tid och energi just nu.
Ja imorgon är väl en annan dag!
Imorgon är det 1a maj och sommaren närmar sig, det är skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar