Uppdatering

Jaha ja...är nu i vecka 22 av graviditeten och mår väl egentligen rätt OK.
Förutom att jag har rätt ont i mitt bäcken, går hela vägen runt nu för tiden och ju mer jag rör mig ju mer ont har jag. Börjar se ut som en pingvin när jag går för att det tar ont att gå normalt.
Dessutom har sammandragningarna börjat komma mer och mer. Första gången jag kände av dom var i vecka 15, men då var det bara nån gång nu och då. Nu skulle jag nog säga att jag har minst en om dagen, oftast flera. Men vad jag förstått så är det normalt, och tydligen är det vanligare med barn nummer 2 än vad det är med första. Jag har iaf inget minne av att jag skulle ha haft sammandragningar såhär tidigt med dottern.
Än så länge går det dock bra att jobba. Visst känner jag av det nu och då, men det hindrar mig inte i jobbet. Jag vill ogärna bli sjukskriven redan, det blir så himla långt att gå hemma då.
Magen växer och både mannen och dottern försöker febrilt få känna en spark eller två, men så fort dom sätter dit handen så slutar h*n sparka.
Konstigt nog har jag inte några s.k cravings som jag hade med dottern. Jag äter mycket mindre än vad jag gjorde med dottern oxå. Men det kanske är bra med tanke på att jag inte kan röra på mig allt för mycket om jag inte vill vara invalid resten av dagen.
Har hyrt en ryggkorsett som ska underlätta för bäckenet lite och sen ska jag oxå få gå på akupunktur. Ska dit första gången imorgon, ska bli intressant att se om det hjälper.
Nu ska jag värma vetekudden och sätta mig i soffan en stund.

Vinterdag

Vi började dagen med några turer i pulkabacken med en släkting. Dottern åkte rattkälke och jag tittade på. Varken hon eller den andre killen som var där var speciellt intresserade av att åka pulka just idag så vi gick hem till dom och skulle hitta på nåt. Det slutade med att dottern följde med och åkte fyrhjuling på isen. Det tyckte hon var skitskoj och hon lyste som en sol när dom kom tillbaka! =)
Vi åt lite lunch och hon ringde en kompis och frågade om dom skulle komma med och åka skridskor. Sagt och gjort, det bar av till isen som dom spolat vid skolan. Dom åkte bra länge och drack lite varm saft där emellan, men sen ville dom göra lite annat, så dom åkte i skolans linbana en stund. Men sen tyckte vi mammor att det var dags att gå hem för våra fötter och händer var som isbitar.
Nu tror jag resten av kvällen blir lugn.
Jag ska iaf inte röra så mycket på mig mera för då får jag väl inte sova i natt igen. Foglossning är inte att leka med och det är inte roligt när man inte kan vända sig i sängen på nätterna utan att det tar ont. Men jag överlever! Ibland blir det inte som man tänkt sig, men jag är glad så länge bebisen mår bra där inne och att jag är så lyckligt lottad att vi kommer att få en liten bebis. Det var ju lite osäkert på den fronten ett tag...

Humörsvängningar

Det hör väl till men det är ganska jobbigt faktiskt, humörsvängningarna man har när man är gravid...
Jag kan vara jätteglad och sen kan det vara bara nån liten skitgrej som gör mig på världens sämsta humör, jag blir irriterad på allt och alla som kommer i min närhet, sen kan jag bli glad igen av nån annan liten skitgrej och sen kan jag däremellan vara ledsen. En kväll vet jag inte riktigt varför jag plötsligt blev så himla gråtfärdig när jag skulle läsa saga för dottern. Jag började inte gråta, men det var inte långt borta heller. Sagan var inte speciellt sorglig, men just då kände jag bara för att gråta.
För övrigt mår jag ganska bra just nu, lite ont i ryggen ibland och ibland känns det som att höger ben ska trilla av, men det överlever jag. =)
Annars njuter jag just nu av att vara gravid och få känna den lilla krabaten boxa eller sparkas där inne. Så länge jag känner att h*n rör på sig känner jag mig lugn.

Tråkigheter

Usch den här helgen vart inte riktigt som man tänkt sig.
I det stora hela jo, men plötsligt kom det massa tråkigheter i vägen!
Det har INTE hänt bebisen nånting, h*n mår bra och sprattlar på där inne, bäst att jag börjar med att säga det.

Lördagkväll fick jag vet att en kille, som jag kanske egentligen inte kände så väl, men ändå visste bra vem var, hade tagit sitt liv. Det var så ofattbart så man har nästan inte fattat det än. Allt är verkligen tragiskt och jag känner såååå med familjen. Jag träffade hans moster idag som jag ändå känner rätt bra och jag kramade om henne och pratade en stund med henne. Jag hoppas och tror att hon uppskattade det?!
Vila i frid!

När vi var på kalas hos mamma igår så fick jag reda på en massa andra tråkigheter också.
Min fasters man, som dom trott haft KOL, har i själva verket haft propp i lungan och har även cancer i bukspottkörteln och levern. Ingen behandling skulle sättas in, han ska vårdas hemma den sista tiden. Usch vad sorgligt! =(
Min faster har tydligen haft två proppar i hjärnan, även om hon mår bra nu så blir man ju lite orolig för henne.
Dessutom har min pappas kusin haft en hjärtinfarkt.

Känns som allt kom på en gång nu.
Det är skrämmande och sorgligt!

Ultraljud och förkylning

I onsdags var vi på ultraljud. Å jag längtade så att få se lilla pyret i magen...
Jag kan ju säga med en gång att h*n såg helt normal ut, inte två huvuden eller så och jag såg ingen liten snopp heller. =) Vi tog heller inte reda på vad det var, men jag tror ändå att det är en pojke.
Annars var allt normalt, doktorn sa att allt såg bra ut och nästa ultraljud skulle bli i vecka 37. Beräknad födelsedag blev 28 juni så det ändrade bara på 2 dagar.
Det var iaf härligt att se h*n och se att h*n mår bra. Rörde på sig lite, sparkade med benen och satte upp både pekfinger och tumme. Härligt!

Mindre roligt var väl att mannen blev förkyld igen på tisdagen. Dottern och jag började också känna oss lite förkylda på onsdagen. På onsdagkväll hade dottern stegring och jag har varit både täppt och rinnig i näsan, idag har väl varit värst. Mannen börjar väl bli som vanligt igen och dottern är lite snorig men uppe iaf.
Ska dessa sjukdomar aldrig försvinna??
Jag har ju klarat mig ända tills nu, men dottern och mannen är ju inne på sin andra omgång förkylning i år. Vi är bara i januari ännu...

Nu ska jag tydligen måla i målarbok, skulle behöva reda upp i köket...men målarboken lockar mera just nu...
Trevlig helg!

Dröm

Under helgen hade jag en lite lustig dröm.
I drömmen var vi hela familjen på ultraljud för att se lilla pyret i magen. Jag lade mig ner och doktorn började kolla, han ser två huvuden, men bara en kropp????!!! Kändes lite mysko, men så kom en sköterska in och sa till doktorn att han måste titta igen, det gjorde han och då såg bebisen helt normal ut och jag kunde se en liten snopp. Då sa även läkaren att det var en pojke.

Hmmm...Vi ska ju på ultraljud på onsdag och jag hoppas verkligen att barnet bara har ett huvud. Om jag sen ser en liten snopp det är ju en annan sak, men vi har inte för avsikt att ta reda på vad det blir. Det får bli en överraskning, även om jag mer och mer börjar tro att det är en pojke där inne. Jag hade ju rätt med dottern så chansen att jag har rätt igen är väl ganska stor. 50/50 typ! :)
Å vad jag vill att det blir onsdag så jag får se h*n!

Januari

Det är visst januari nu och mer än halva månaden har redan gått. Helt sjukt ju!
Både dottern och mannen i huset har frisknat i sen förkylningen, som jag klarade mig helt undan.
Dock får ju jag dras med andra krämpor, men det är krämpor som går över om nån månad eller så... ;b
Krämpor hör väl till när man är gravid va?!
JAAAA! Jag är gravid!!! Jag har velat berätta så himla länge, men eftersom det gick som det gick sist så har jag inte vågat, inte till någon. Det var bara jag och mannen som visste (ja och barnmorskan då) ända fram till jul. På julafton berättade vi för dottern och för våra familjer och sen har det berättats hit och dit efter det, även om inte alla vet ännu.
Anyway! Jag går in i vecka 17 idag och försöker njuta alla dagar av att det växer en lite ny människa i mig. Dock har jag oroat mig mycket mycket mera den här gången, men det kanske är naturlig efter ett missfall.
Jag var på ett tidigt ultraljud i vecka 8 och fick se h*n, det var ju mest en suddig fläck, men det viktigaste var att hjärtat slog. I vecka 11 fick jag höra hjärtljuden första gången och dom slog så fint i 158 slag. I tisdags var vi igen till mödrarådgivningen och även den här gången fick vi höra hjärtat som slog i 148 den här gången. Helt normalt!
Jag mådde ju dåligt ända fram till vecka 14, men klarade mig från kräkningar iaf. Trött har jag oxå varit, somnat före dottern på kvällarna och ibland även dagtid. Men tyvärr avlöstes illamåndet med att jag fick foglossning. Har ont i korsryggen, ner i högra skinkan som strålar fram och ibland får jag som kramper ner i benet på framsidan. Inte skönt, men det är inget som jag inte klarar av. Jag tänker jobba så länge som möjligt. Dock är det lite trist att jag får mer ont om jag rör på mig, det räcker med promenader. Provade zumba i onsdags men även det fick jag ont av, så jag måste se om jag måste byta till nån annan träning eller hur jag ska göra. Jag skulle ju vilja träna så jag inte går upp lika mycket som jag gjorde förra gången.
Jag har i alla fall börjat känna av den lilla lite, ibland vet jag inte om det är bebisen eller nåt annat som känns, men jag vill ju gärna tro att det är lilla "Kermit". Ja det är vad vi kallar den lille just nu.
Nästa vecka ska vi på första riktiga ultraljudet och det ska bli kul. Men vi tänker inte ta reda på vad det är, det får bli en överraskning. Dottern vill gärna veta om hon får en syster eller bror, men hon får vänta. Då får vi oxå se om datumet för förlossning blir ändrat, som det ser ut nu blir det 30 juni.

Trevlig helg på er!

Sätter in en bild på dottern när hon var nyfödd...Pluttan!