söndag 29 maj 2011

Kärlek

Kärlek är nånting viktigt för mig, säkert för er andra också.
Det finns många sorters kärlekar.

Det finns en sorts kärlek som man har för sina föräldrar och sina syskon. Man älskar dom men säger det dock allt för sällan. Visst är man väl irriterad och kanske även arg ibland på sina syskon och föräldrarna också för den delen, men trots det så älskar man ju dom. Jag kan inte se framför mig att mina föräldrar inte kommer att finnas där en dag, det är helt omöjligt att föreställa sig. Men jag vet ju att dom inte alltid kommer att finnas, men det vill jag inte tänka på.

Sen finns det ju den kärleken man har för den man är tillsammans med.
Min man betyder allt för mig. Ända sen den dag vi träffades kändes det så rätt. Visst har vi haft våra motgångar men det har väl alla. Redan efter ett år förlovade vi oss, men sen dröjde det lite längre innan vi gifte oss. Närmare bestämt 10 år till. Vi har i sommar varit tillsammans 12 år och i september varit gifta 1 år. Han är inte bara min man, han är även min bästa vän. Jag älskar honom så mycket att det inte går att beskriva.

Sen finns det ju då kärleken till sina barn. Min dotter är underbar och jag älskar henne mer än nån annan i världen, även om inte mannen ligger så långt ifrån. =)
Mår inte hon bra mår inte jag bra, är hon ledsen är jag ledsen. Visst har vi stunder där vi inte alls är sams och inte alls tycker lika och hon inte alls vill lyssna på sin mamma, men det hör ju till. Man vill ju inte bli av med sina barn för det. För det mesta är hon helt underbar och kommer med sina roliga uttryck som man bara måste skratta åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar