hmmm...

Gjorde nåt dumt i morse, kändes inte alls bra...
Jag steg på vågen i badrummet, vilket misstag säger jag bara...
På skoj så brukar jag väga mig och mäta mage och lår med jämna mellanrum.
Idag tyckte jag att det var ett bra sånt jämnt mellanrum.
Men jag ångrade mig efter att jag stigit av vågen.
Jag vägde mig för ca 1 månad sen sist och sen dess har jag gått upp 1½ kg, kanske inte låter så mycket, men det räcker till. Runt magen hade det ändrat en centimeter till det sämre, men låren hade blivit en centimeter mindre. Alltid nåt!
Men jag vet ju vad det beror på...
Jag har slarvat massor den senaste tiden, mest med maten och drickan. Det har varit kräftskivor 2 stycken, silverbröllopsfest och 50 års kalas de senaste 4 helgerna och lite god mat och annat gott och alkohol. Inte för att jag druckit speciellt mycket, men ett glas vin här och ett glas vin där blir ganska många glas till slut.
Så nu blir det ordentlig skärpning med mat och motion!!!
Tjejmilen är inte långt borta nu och det är visserligen för sent att börja träna inför den nu, men tränat har jag ju gjort lite hela tiden.

Nu är det säkert många som tänker, ja men du är väl inte tjock, du behöver väl inte banta. Nä kanske inte, men jag känner inte att jag trivs riktigt när vågen pekar uppåt och det blir veck lite här och där. Man känner sig som en michelingubbe emellanåt...
Visst ska det väl synas nånstans att man fått barn, men de finns ju en gräns, i alla fall för mig.
Dock har jag lite svårt för att låta bli att äta både kakor och tårtor och choklad är ju alltid gott, samtidigt som jag tycker att man måste unna sig ibland så blir jag arg på mig själv när jag inte kan låta bli. Jag har blivit bättre på det, men min syster kommer jag aldrig att slå, hon har varit utan kakor och godis och nästan allt som har med socker att göra i 2 år. Hon är duktig hon! :)

Imorgon blir det hårdträning på Avancia...

Gick till byss...

Igår började jag med att fara till jobbet en sväng.
Fixade håret på två brudtärnor och det gick hur bra som helst. :)
Jag blev nöjd med resultatet och det blev även brudtärnorna. Dom var faktiskt jättenöjda och tyckte att jag var skitduktig (som den ena uttryckte sig)!
Alltid trevligt med nöjda kunder!

På kvällen var det fest i byn. En här i byn fyllde 50 år och hade öppet hus. Vi byssbor hade samlat pengar åt honom och vi var en hel bunt som gick dit tillsammans och sjöng "Ja må du leva". Det bjöds på mat och dryck och vi hade riktigt trevligt! Jag och dottern traskade hem lite före 11 på kvällen och dottern hade haft så roligt att hon slocknade på 5 röda.. :)
Som vanligt var ju mannen på jobb, men det skulle ha varit kul om han hade varit hemma och kunnat komma med.

Ibland blir jag rätt trött på att ha en man som jobbar på sjön och som är borta större delen av året. Man får för det mesta gå på fester, kalas, dop, bröllop själv, för han är oftast på jobb när det händer något. Jag blir lite bunden när jag vill göra saker som kräver att jag måste ha barnvakt. Jag vill inte hela tiden hålla på att fråga om nån kan ha dottern. Jag känner lite ibland att jag belastar andra, vilket jag inte vill.
Jag är just nu inne i en period där jag skulle vilja träna lite mer, men när mannen är på jobb så funkar ju inte riktigt det eftersom dotter inte vill följa med till gymmet. Jag vet att det finns folk som gärna har henne, men jag vill ju inte hålla på att fråga om det hela tiden.
Jag vet att jag skrivit om detta tidigare, men situationen har ju inte direkt förändrats.
Nåja det är väl bara att kämpa på och ta alla tillfällen i akt, som ikväll tog jag till exempel en långpromenad när dottern for till en kompis och lekte.

Jaha...

...då hade man jobbat en vecka efter semestern då!
Allt rullar på som vanligt igen.
Dock har jag i nåt svagt ögonblick lovat att göra två tärnor till ett bröllop. Min kollega ska göra bruden. Just idag känns det inte riktigt som att jag skulle orka ta mig till jobbet imorgon, känns som det skulle vara ganska skönt att ligga kvar i sängen lite extra länge och dra sig. Men vi får väl ta det på söndag, kanske...
Bara man kommer dit så går allt bra och jag skulle såklart inte lämna min kollega i sticket.
Är lite sådär halvmosig efter arbetsveckan bara, varit rätt mycket och telefonen har ringt hela tiden. Men vi lyckades iaf komma därifrån på tid idag, händer ju rätt ofta att man står kvar efter arbetstid, antingen med en kund eller så står man kvar och pratar med nån kollega som man kanske bara sagt hej till under dagen.
Imorrn kör vi så det ryker och lagar nåt extra fint!

Bilden: Baksidan av en frisyr jag gjorde förra året på Bröllopsmässan. Tror inte det blir nån sån imorgon.

Back to reality

Jaha, då var man tillbaka i verkligheten igen då!
Första dagen på jobbet efter semestern avverkad. Där var det som vanligt en måndag, ingen hade morgonsysslor, tvättkorgen svämmar över av handdukar, telefonen ringer som att den skulle ha betalt för det, ja som vanligt alltså!
Egentligen är det väl ganska bra att komma in i rutinerna igen. Men inte skulle det ha varit fel med nån veckas semester till. Men nu får man vackert vänta på vintersemestern som jag ska ha i mars...Gissa om det känns som en hel evighet till mars just nu!

I helgen hade vi våran årliga kräftskiva med samma gäng som alltid + några till. Vet inte, men det känns som den bara blir större för varje år. Men det är såklart roligt!
Som vanligt skrattade vi mycket, som vanligt skulle det åska och regna lite och som vanligt blev man mer eller mindre uppäten av myggen, men det får man väl ta. Är glad att vi hade partytält när himlen öppnade sig.
Som vanligt var det en hel drös med människor som sov över, men det är bara roligt! Hellre det än att nån kör hem när dom druckit alkohol.

Känns lite som hösten är här nu! Egentligen är det ju inte så eftersom det bara är augusti ännu, men semestern är slut, dottern börjar dagis på onsdag igen och blir förskolebarn, och jag tycker iaf att det blivit kallare ute. Det är ju inte kallt kallt, men nu har man ju varit van med jättevarmt ett tag, så det känns kallare. Men jag hoppas att det ska bli en fin höst! Vi har ju faktiskt haft en fin sommar, den som säger nåt annat är bara negativt inställd till allt. ;)

Silverbröllopsfest och dop!

Den här helgen har gått i festens tecken.
Igår var jag och mannen bjudna på 50 års kalas, som egentligen var en silverbröllopsfest.
Det var grannarna som ställt till med kalas och det skulle firas på ungdomslokalen här i Lemland.
Vi blev ganska många, tror det var 165 pers och det var VARMT! Vissa hade ju t.o.m kostym på sig och jag kan säga att jag var inte ett dugg avundsjuk. Jag hade en luftig armbandslös klänning som slutade vi knäna ungefär. Och jag svettades, så jag kan ju tänka mig hur kostymnissarna kände sig. Men det blev faktiskt lite bättre sen.
Maten var jättegod och stundvis var festen riktigt rolig. Det var en lite annorlunda fest mot vad vi är vana att gå på, men det var absolut inte nåt fel, det är väl bra att inte alla fester ser likadana ut. Det spelades till exempel jazz under kvällen och det är ju inte direkt vad jag lyssnar på.
Jag och mannen traskade hem lite efter 01.00 och det var ganska lagom, speciellt med tanke på att vi skulle på dop idag.

Japp idag har vi varit på dop.
Lilla Lycke-Li fick sitt namn. Det är mannens kusins barn som skulle döpas. Och dopet hölls på Föglö, i Ålands skärgård för dom som inte känner till Åland. Så idag har jag premiäråkt Skarven.
Det var svettigt och varmt och lilla Lycke-Li var alldeles svettig i sin fina klänning.
Efteråt bjöds på lite fika och tårtan var helt underbar!
Jag syndade lite idag, har sagt att jag ska minska ner eller helt sluta äta sötsaker, men ibland vid vissa speciella tillfällen så äter jag. Idag tyckte jag att det var ett sånt tillfälle. Imorgon ska jag fara på en lång cykeltur tror jag. Måste nog till gymmet också nån dag den här veckan!
I alla fall så var det ett trevligt dop. Kul att vi fick komma! Tack Sofie och Tomas!

Ja det var väl min helg det. Sista semesterveckan inleds imorgon och jag har hört att det ska vara fint väder inkommande vecka! Låter nice tycker jag!

Första semesterdagen...

...och det regnar!
Kom just en ordentlig skur som gick över lika fort som den kom.
Dottern började simskola idag. Mellan 10-12 ska hon vara på simskola i 2 veckor nu. Började ju inte så bra vädermässigt, men vi hoppas på bättre väder imorgon.
Dottern var iaf nöjd trots vädret, även om hon sa att det var kallt i vattnet.
Är över 60 barn i simskolan i år och det är ju roligt att det är så många barn som vill lära sig simma. MEN....Det skulle verkligen behöva göras nånting åt parkeringen där. Det är fruktansvärt trångt och när man hämtar och lämnar barnen så är det ju x antal bilar där samtidigt, vilket betyder kaos! Idag när jag skulle fara därifrån konstaterade jag att om folk dessutom skulle lära sig att parkera så skulle det ju gå lite smidigare. Jag kunde inte fara därifrån för någon hade ställt sig framför min bil så att jag inte kunde köra ut. Tur som va så var det en pappa som hämtade sina barn från samma grupp som min dottern. Det stod bilar längs med hela vägen så att man måste sicksacka hit och dit för att komma fram. Jag HATAR att köra bil där det är trångt!
Det finns ju rum så att man skulle kunna förstora den där parkeringen, men det är det tydligen ingen som tänker göra. Nåja, man får väl stå ut!
Tror att jag skickar mannen dit och hämtar dottern bara han kommer hem. Han har bättre bil att ta sig fram med.

Bilden är från simskolan förra sommaren! Det är min dotter med lila Hello Kitty baddräkt :)

...

Imorgon är det 3 veckor sen missfallet och nu börjar allting kännas ganska normalt igen. Visst sörjer jag " Hulda" ännu och det kommer jag nog att göra länge än, men livet går vidare och man måste försöka tänka positivt. "Hulda" var antagligen inte frisk, så det bästa kanske var att det blev som det blev, även om det känns tungt!
Det är tur att jag har så många som jag kan prata om det med och man inser att det är väldigt vanligt med missfall, även om de inte är nån tröst när man är i det. Jag tror att det är bra att man pratar om det, i alla fall så har det hjälpt mig att bearbeta det hela.
Så jag vill tacka alla som funnits där och lyssnat och kramat och tänkt på oss! Det värmer verkligen!
Även om jag ibland tycker att det blir ännu jobbigare när folk vill kramas och tycker synd om en, då börjar jag lätt gråta, eller iaf så blir ögonen lite våta.
Jag vill också tacka min underbara man som verkligen ställt upp och funnits där. Så om du läser det här Ken så hoppas jag att du vet hur mycket du betyder för mig och att jag älskar dig så mycket! Du är inte bara min man, du är även min bästa vän! Puss älskling!

Som sagt livet går vidare och jag hoppas att vi snart kan berätta för er alla att en ny bebis är på väg!
Kram till er alla!