Sist jag skrev hade jag nåt knas i halsen det övergick igår till att ta riktigt ont i halsen när jag svalde och det kändes som man hade en stor slemklump i halsen. Jag pinade i mig en panadolhot och sen kändes det lite bättre.
Inatt har sömnen varit i princip obefintlig, i alla fall så känns det så. Har vänt och vridit, haft ont i ryggen, haft kallt och varmt om varannat och magen kändes inte heller bra, dessutom kände jag vid 4-tiden att överläppen började kännas tjock. Suck!
Kände när det var dags att stiga upp att jag gärna ville ligga kvar. Men eftersom mannen är på jobb och dottern skulle till skolan och lilleman också började göra sig hörd att han ville stiga upp så var det bara att stiga upp. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Fick på mig ett par byxor och strumpor sen var jag tvungen att sätta mig ner, kände mig alldeles vimmelkantig och hjärta rusade i 170 och svetten sprutade. Jag fick till slut på mig en bh och en tröja också. Sa åt dottern att hon måste stiga upp och att jag mådde dåligt så inget krångel ville jag veta av. Hon såg väldigt förstående ut och gjorde som jag sa och var hemskt medgörlig hela morgonen. Jag måste sätta mig ner många gånger och jag vågade inte stå och byta blöja på lilleman ifall jag skulle falla ihop. Guuud så ynklig jag kände mig! =(
Jag fick i alla fall i båda barnen frukost och själv lyckades jag stoppa i mig en banan. Efter att ha skickat iväg dottern till skolan tog jag både en antihistamin och en panadol. När dom sen började göra verkan så började det kännas ganska bra. Magen kändes lite underlig ännu, men jag vet inte om det är min vanliga magkatarr eller om det är nåt annat som spökar.
Bra är det ju inte, men jag ska försöka vila idag så jag eventuellt skulle kunna baka bullar imorgon.
Mannen kommer hem först imorgonkväll, ska väl försöka överleva tills dess. Jag får ju ha han hemma 8 veckor sen och det ska bli riktigt nice!
Nu ska jag passa på att slänga mig på soffan med en bok medan lilleman sover.
tisdag 14 maj 2013
lördag 11 maj 2013
Lördagkväll
En lördagkväll i maj. Solen skiner fortfarande utanför fönstret, sonen är lagd i sängen och dottern sitter och kollar på Bee Movie och äter vindruvor. Själv tänkte jag få ihop ett inlägg igen, men vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Känner mig konstig i halsen, jag hoppas att det inte är nåt skit på G igen, för det har jag absolut inte nån lust med. Men det är väl så på våren när man tycker att man ska klä av sig lite mer och så kanske det blir lite för mycket och sen sitter man där och har ont i halsen...
För övrigt har den här veckan gott i förstörandets tecken.
Häromdagen skulle jag gå ut till komposten, öppnade locket på komposten och vips så ligger hela locket på marken bakom. Jaha, det var dom gångjärnen det. Komposten är ju fortfarande användbar, men man måste lyfta bort hela locket när man ska kasta dit ny kompost.
Igår plockade jag ur diskmaskinen och hade sonen till hjälp, eller hjälp och hjälp, han ger mig väl mer jobb egentligen, men han vill så himla gärna vara med, han är helt galen i diskmaskinen, spelar ingen roll var i huset han är så kommer han som ett skott och ska vara med när man plockar i eller ur den. Okej det där var en liten parentes. I alla fall så skulle jag sätta en tallrik i köksön där vi har våra tallrikar och vips så hade sonen fått tag på den och vips låg den på golvet i två bitar. Plötsligt så har vi jämt antal tallrikar i just den serien igen (jag förstörde en tallrik för jättelängesen vilket gjorde servisen ojämn).
Idag skulle vi åka och handla. Skulle sätta sonen i bilstolen och då glider telefonen iväg och hamnar på marken, i gruset. Tog inte upp den förrän jag satt fast sonen och när jag vänder på den så ser jag att skärmen spruckit, mest uppe i ena hörnet och sen är det en spricka som går hela vägen över hela skärmen. Jamen jippi! Tur i oturen är väl att det funkar att använda den, man ser vad det står och det går att göra allt som vanligt på den, men det ser ju inte så snyggt ut! Jag hade visserligen tänkt köpa en ny telefon, men kanske inte just den här veckan. Jag fyller ju år nästa vecka så jag ska önska mig lite pengar tror jag ;).
Nej nu ska jag ta en macka och te med honung och mota bort knaset i halsen.
Trevlig lördagkväll på er!
Känner mig konstig i halsen, jag hoppas att det inte är nåt skit på G igen, för det har jag absolut inte nån lust med. Men det är väl så på våren när man tycker att man ska klä av sig lite mer och så kanske det blir lite för mycket och sen sitter man där och har ont i halsen...
För övrigt har den här veckan gott i förstörandets tecken.
Häromdagen skulle jag gå ut till komposten, öppnade locket på komposten och vips så ligger hela locket på marken bakom. Jaha, det var dom gångjärnen det. Komposten är ju fortfarande användbar, men man måste lyfta bort hela locket när man ska kasta dit ny kompost.
Igår plockade jag ur diskmaskinen och hade sonen till hjälp, eller hjälp och hjälp, han ger mig väl mer jobb egentligen, men han vill så himla gärna vara med, han är helt galen i diskmaskinen, spelar ingen roll var i huset han är så kommer han som ett skott och ska vara med när man plockar i eller ur den. Okej det där var en liten parentes. I alla fall så skulle jag sätta en tallrik i köksön där vi har våra tallrikar och vips så hade sonen fått tag på den och vips låg den på golvet i två bitar. Plötsligt så har vi jämt antal tallrikar i just den serien igen (jag förstörde en tallrik för jättelängesen vilket gjorde servisen ojämn).
Idag skulle vi åka och handla. Skulle sätta sonen i bilstolen och då glider telefonen iväg och hamnar på marken, i gruset. Tog inte upp den förrän jag satt fast sonen och när jag vänder på den så ser jag att skärmen spruckit, mest uppe i ena hörnet och sen är det en spricka som går hela vägen över hela skärmen. Jamen jippi! Tur i oturen är väl att det funkar att använda den, man ser vad det står och det går att göra allt som vanligt på den, men det ser ju inte så snyggt ut! Jag hade visserligen tänkt köpa en ny telefon, men kanske inte just den här veckan. Jag fyller ju år nästa vecka så jag ska önska mig lite pengar tror jag ;).
Nej nu ska jag ta en macka och te med honung och mota bort knaset i halsen.
Trevlig lördagkväll på er!
måndag 6 maj 2013
Bild tjafs
Av nån anledning kan jag inte ladda upp bilder på bloggen.
Varför inte det?
Irriterande är vad det är!
Och det måste åtgärdas, men jag vet inte hur bara...
Oj! Mitt andra inlägg på en och samma dag, det var längesen... ;)
Varför inte det?
Irriterande är vad det är!
Och det måste åtgärdas, men jag vet inte hur bara...
Oj! Mitt andra inlägg på en och samma dag, det var längesen... ;)
Lite av allt
I lördags traskade jag Sjöjungfruloppet inne i stan. 10 km hade jag bestämt att jag skulle ta mig igenom, antingen jag skulle gå, jogga eller eventuellt krypa mig igenom det. Nåja, jag har aldrig krupit det under alla år jag gått det så inte tänkte jag krypa i år heller! ;)
Hör och häpna så joggade jag faktiskt en del av sträckan, blev väl 3 km sammanlagt av dom 10 km. Var imponerad av mig själv att jag orkade jogga 1,5 km i ett sträck utan att gå emellan. Klapp på axeln åt mig, ja jag måste ju göra det själv eftersom ingen annan gör det.
I alla fulla fall som tog jag mig igenom loppet på 1h och 20 min. Det är JAG väldigt nöjd med för jag var 15 minuter snabbare än jag var när jag gick Tjejmilen för snart 2 år sen. Så det så!
Nu börjar träning inför nästa års lopp och då ska jag orka jogga ännu mer och vara ännu snabbare! =)
Övrigt: Felicia har varit rätt hyfsad sen mannen åkte på jobb. Vi kommer rätt bra överrens även om hon inte alltid riktigt lyssnar. Så det har kännts riktigt bra nu sen mannen åkte på jobb. Före han åkte kände jag mig bara olycklig på allt tjat och irriterande, ingen som lyssnar eller gör som man säger. Man måste få ha dalar om man ska kunna ha toppar, eller hur?
Milo kryper ju på som vanligt, kastar med maten och skrattar när man säger fy fy och ajabaja, men jag försöker intala mig att det ska bli bättre bara han blir större. Han är ju så väldans söt så man står ju ut bara på grund av det.
Hör och häpna så joggade jag faktiskt en del av sträckan, blev väl 3 km sammanlagt av dom 10 km. Var imponerad av mig själv att jag orkade jogga 1,5 km i ett sträck utan att gå emellan. Klapp på axeln åt mig, ja jag måste ju göra det själv eftersom ingen annan gör det.
I alla fulla fall som tog jag mig igenom loppet på 1h och 20 min. Det är JAG väldigt nöjd med för jag var 15 minuter snabbare än jag var när jag gick Tjejmilen för snart 2 år sen. Så det så!
Nu börjar träning inför nästa års lopp och då ska jag orka jogga ännu mer och vara ännu snabbare! =)
Övrigt: Felicia har varit rätt hyfsad sen mannen åkte på jobb. Vi kommer rätt bra överrens även om hon inte alltid riktigt lyssnar. Så det har kännts riktigt bra nu sen mannen åkte på jobb. Före han åkte kände jag mig bara olycklig på allt tjat och irriterande, ingen som lyssnar eller gör som man säger. Man måste få ha dalar om man ska kunna ha toppar, eller hur?
Milo kryper ju på som vanligt, kastar med maten och skrattar när man säger fy fy och ajabaja, men jag försöker intala mig att det ska bli bättre bara han blir större. Han är ju så väldans söt så man står ju ut bara på grund av det.
tisdag 30 april 2013
Valborgsmässoafton bland annat
Jaha idag är det Milo's första valborg. Blir nog bara lugnt hemma eftersom det blåser storm där ute och elda vågar man väl inte göra. Känns som det brunnit tillräckligt i vår kommun nu för ett tag framöver.
Mannen tänker laga egna hamburgare till middag, gotti gott gott!
Milo blev i söndags 10 månader. Kan ni fatta? Redan? Snart är han 1 år och springer runt. Ja springer runt tar det nog inte så länge innan han gör faktiskt.
Detta kan/äter/gör Milo nu:
* Använder storlek 74/80 i kläder
* Mäter 76,3 cm och väger 9230 gr
* Kryper med en väldans fart överallt
* Ställer sig upp, sätter sig ner och går runt möblerna
* Äter i princip allt som vi äter, med undantag för vissa grejer då
* Vill helst äta själv, ser ju ut därefter förstås, men har börjat fatta det där med sked
* Säger pappa hela tiden, mamma ibland, brum brum (bil), titta, ksch = kisse
* Har två tänder nere och en på väg uppe
Ja det är i alla fall en väldans fart på han och han är aldrig stilla. Är mycket aktivare än sin storasyster var i samma ålder och då var hon inte helt stilla. Det går inte att ha nånting framme med han här, med Felicia räckte det att säga till några gånger så lät hon det vara, men han här han bara skrattar och gör om det igen. Han kan gräva i blomkrukor för att i nästa sekund vara i kattmatsskålarna och antingen äta kattmat eller plaska i vattenskålen för att i nästa sekund riva i nån kabel som han inte får riva i. Ja ni förstår kanske?!
Stilla sitter man inte mycket när han är vaken kan jag säga. Nåja det är väl bättre än att dom skulle sitta apatiska i ett hörn och bara titta!
Felicia då?!
Ja vi har ett tag haft en bättre period, men nu verkar det ha fallit tillbaka igen och vi är mest sura och irriterade på varann. Känns jättetrist!
Ber man henne om nåt får man be tusen gånger och när man tjatat några gånger så blir både hon och jag irriterade. Hon snäser åt en och tycker man är korkad som inte fattar vad hon menar.
Igår var hon jättetrött och grinig och grät för ingenting. Så jag frågade om det hänt nåt i skolan. Hon svarade först nej, men sen sa hon att hon inte haft nån att va med på rasterna för alla andra hade spelat koddboll och hon ville inte vara med. Sen var det ingen kompis som hade passligt att leka varken efter skolan eller efter middagen och då vart hon ledsen för det. Jag sa att vi kunde spela nåt kanske eller ringa till farmor. Jag tyckte hon kunde ringa, men det skulle hon inte göra. Vi skulle spela, men det gick ju som det gick, det ville hon inte sen i alla fall. Slutade med att vi båda var sura. Hon fick följa med till farmor sen med pappa så det var väl lite bättre ett tag, men hon var nog så himla trött igår så inget var bra.
Idag kunde heller ingen leka så jag erbjöd mig igen att spela med henne. Men jag sa med en gång att hon skulle inte få bli arg om hon inte vann. Vi skulle spela memory och såklart så fick jag ju det paret som hon ville ha och hon blev rasande med en gång och sprang därifrån. Jag erbjöd henne paret för att vi skulle kunna fortsätta spela men nej...jag plockade ihop memoryt med gråten i halsen och satt mig vid datorn och grät en skvätt. Vet inte varför jag grät, allt känns bara så jobbigt när man försöker och inget är bra. Vad ska jag göra då? Vi håller på att planera en tjejdag hon och jag, men kommer hon att tycka det är bra då eller kommer det också att bli fel? Känns som inget jag gör är bra, inte ens när jag verkligen försöker göra nåt extra med henne.
Ska det vara såhär? Blir ju olycklig. Känns ju inte heller bra om hon inte har nån att vara med på rasterna. Nu vet jag ju inte om det bara var igår som det råkade vara så, men man får väl hålla koll.
Är väl mycket som cirkulerar runt i hennes hjärna. Hon kan ibland säga att vi inte tycker om henne, att vi tycker mer om Milo. Vi har försökt säga många gånger att vi älskar båda lika mycket, men Milo tar lite mer tid och energi just nu.
Ja imorgon är väl en annan dag!
Imorgon är det 1a maj och sommaren närmar sig, det är skönt!
Mannen tänker laga egna hamburgare till middag, gotti gott gott!
Milo blev i söndags 10 månader. Kan ni fatta? Redan? Snart är han 1 år och springer runt. Ja springer runt tar det nog inte så länge innan han gör faktiskt.
Detta kan/äter/gör Milo nu:
* Använder storlek 74/80 i kläder
* Mäter 76,3 cm och väger 9230 gr
* Kryper med en väldans fart överallt
* Ställer sig upp, sätter sig ner och går runt möblerna
* Äter i princip allt som vi äter, med undantag för vissa grejer då
* Vill helst äta själv, ser ju ut därefter förstås, men har börjat fatta det där med sked
* Säger pappa hela tiden, mamma ibland, brum brum (bil), titta, ksch = kisse
* Har två tänder nere och en på väg uppe
Ja det är i alla fall en väldans fart på han och han är aldrig stilla. Är mycket aktivare än sin storasyster var i samma ålder och då var hon inte helt stilla. Det går inte att ha nånting framme med han här, med Felicia räckte det att säga till några gånger så lät hon det vara, men han här han bara skrattar och gör om det igen. Han kan gräva i blomkrukor för att i nästa sekund vara i kattmatsskålarna och antingen äta kattmat eller plaska i vattenskålen för att i nästa sekund riva i nån kabel som han inte får riva i. Ja ni förstår kanske?!
Stilla sitter man inte mycket när han är vaken kan jag säga. Nåja det är väl bättre än att dom skulle sitta apatiska i ett hörn och bara titta!
Felicia då?!
Ja vi har ett tag haft en bättre period, men nu verkar det ha fallit tillbaka igen och vi är mest sura och irriterade på varann. Känns jättetrist!
Ber man henne om nåt får man be tusen gånger och när man tjatat några gånger så blir både hon och jag irriterade. Hon snäser åt en och tycker man är korkad som inte fattar vad hon menar.
Igår var hon jättetrött och grinig och grät för ingenting. Så jag frågade om det hänt nåt i skolan. Hon svarade först nej, men sen sa hon att hon inte haft nån att va med på rasterna för alla andra hade spelat koddboll och hon ville inte vara med. Sen var det ingen kompis som hade passligt att leka varken efter skolan eller efter middagen och då vart hon ledsen för det. Jag sa att vi kunde spela nåt kanske eller ringa till farmor. Jag tyckte hon kunde ringa, men det skulle hon inte göra. Vi skulle spela, men det gick ju som det gick, det ville hon inte sen i alla fall. Slutade med att vi båda var sura. Hon fick följa med till farmor sen med pappa så det var väl lite bättre ett tag, men hon var nog så himla trött igår så inget var bra.
Idag kunde heller ingen leka så jag erbjöd mig igen att spela med henne. Men jag sa med en gång att hon skulle inte få bli arg om hon inte vann. Vi skulle spela memory och såklart så fick jag ju det paret som hon ville ha och hon blev rasande med en gång och sprang därifrån. Jag erbjöd henne paret för att vi skulle kunna fortsätta spela men nej...jag plockade ihop memoryt med gråten i halsen och satt mig vid datorn och grät en skvätt. Vet inte varför jag grät, allt känns bara så jobbigt när man försöker och inget är bra. Vad ska jag göra då? Vi håller på att planera en tjejdag hon och jag, men kommer hon att tycka det är bra då eller kommer det också att bli fel? Känns som inget jag gör är bra, inte ens när jag verkligen försöker göra nåt extra med henne.
Ska det vara såhär? Blir ju olycklig. Känns ju inte heller bra om hon inte har nån att vara med på rasterna. Nu vet jag ju inte om det bara var igår som det råkade vara så, men man får väl hålla koll.
Är väl mycket som cirkulerar runt i hennes hjärna. Hon kan ibland säga att vi inte tycker om henne, att vi tycker mer om Milo. Vi har försökt säga många gånger att vi älskar båda lika mycket, men Milo tar lite mer tid och energi just nu.
Ja imorgon är väl en annan dag!
Imorgon är det 1a maj och sommaren närmar sig, det är skönt!
torsdag 25 april 2013
Vår vår vår
Äntligen är våren här!
Idag har jag varit ute flera timmar och krafsat i nåt blomland, krattat lite stenar från gräsmattan, försökt stoppa Milo från att sätta alla stenar i munnen, gjort matteläxa med Felicia och suttit ute och ätit mellanmål på altanen. Var så skönt så man kunde vara utan jacka. Dessutom har mannen satt upp Felicias studsmatta så nu studsas det av bara tusan. Mannen har fixat med båten och tvättat upp vinterdäcken bland annat.
Se bara, det här var väl inte så negativt inlägg!
Jag är fortfarande trött och grinig och lättirriterad men att solen och värmen gör endel är ju nu bevisat.
Hoppas ni andra haft en lika bra dag som jag!
Puss på er!
Äsch, skulle lägga in en bild här, men datorn ville inte som jag ville, så det får bi nästa gång.
Idag har jag varit ute flera timmar och krafsat i nåt blomland, krattat lite stenar från gräsmattan, försökt stoppa Milo från att sätta alla stenar i munnen, gjort matteläxa med Felicia och suttit ute och ätit mellanmål på altanen. Var så skönt så man kunde vara utan jacka. Dessutom har mannen satt upp Felicias studsmatta så nu studsas det av bara tusan. Mannen har fixat med båten och tvättat upp vinterdäcken bland annat.
Se bara, det här var väl inte så negativt inlägg!
Jag är fortfarande trött och grinig och lättirriterad men att solen och värmen gör endel är ju nu bevisat.
Hoppas ni andra haft en lika bra dag som jag!
Puss på er!
Äsch, skulle lägga in en bild här, men datorn ville inte som jag ville, så det får bi nästa gång.
söndag 7 april 2013
Med risk för att...
...verka tjatig så kommer nu ännu ett neggoinlägg från fru Mattsson! Verkar vara svårt att skriva nåt annat än det just nu.
Sista dagen på påsken föll jag tillbaka till nån gräslig förkylning. På söndagen hade jag bestämt med Linda att vi skulle sticka och träna för det var så längesen. Sagt och gjort, vi for iväg till gymmet, jag hostade lite på morgonen men jag struntade i det och tränade ändå. Under vistelsen på gymmet kände jag nog att det inte var jättebra, men tränade mitt pass och for hem. Hostade hela vägen hem och fortsatt så hela dagen. Eftersom det var så fint väder så tog jag och mannen en promenad med barnvagnen ner till sjön. När vi kom hem var jag totalt slut, blev en liten lur på soffan, men jag kände mig inte bra. Söndagkvällen frös jag som jag vet inte vad och under natten kände jag att febern anlänt. Suck!
Måndagen spenderade vi med storebror och hans familj men jag var inte på hugget. Hade nog lite feber hela dagen. Tisdagen blev inte mycket gjort och mannen kände sig inte heller kry, men han åkte iaf iväg och handlade så vi andra skulle ha lite mat när han åkte på jobb. Felicia kom hem från skolan med 38 graders feber så nu var vi 2 som låg och innan kvällen var slut så hade även Milo feber. Just så, strålande med tanke på att mannen skulle åka på jobb.
ÅÅÅååå, vad jag ville att mannen skulle stanna hemma. Men han åkte och jag var väl iaf så pigg att jag kunde vara uppe lite på onsdagen. Torsdagen var extremt jobbig eftersom Milo inte sov speciellt mycket under natten och inte jag heller och jag var så trött. Jag ville bara gråta och jag känner mig fortfarande väldigt lipig. Det är längesen jag känt mig såhär när mannen åkt på jobb. Ibland är det inte kul att ha en sjöman!
Nu börjar väl alla vara någorlunda pigga, vi hostar och snorar fortfarande, men det antar jag att vi kommer att göra ett tag. Men jag kommer mig inte för att göra nånting alls här hemma. Jag vill inte göra nåt, vill inte laga middag, vill inte städa...ska jag vara riktigt ärlig så skulle jag bara vilja dra täcket över huvudet och vakna när allt känns bra igen. JAG VILL HA HEM MIN MAN NU!!!
Nåja, allt blir väl bra igen bara man får styrkan tillbaka, men just nu längtar jag så efter min man, min trygghet och ja se nu...nu skulle jag kunna gråta igen!
Sista dagen på påsken föll jag tillbaka till nån gräslig förkylning. På söndagen hade jag bestämt med Linda att vi skulle sticka och träna för det var så längesen. Sagt och gjort, vi for iväg till gymmet, jag hostade lite på morgonen men jag struntade i det och tränade ändå. Under vistelsen på gymmet kände jag nog att det inte var jättebra, men tränade mitt pass och for hem. Hostade hela vägen hem och fortsatt så hela dagen. Eftersom det var så fint väder så tog jag och mannen en promenad med barnvagnen ner till sjön. När vi kom hem var jag totalt slut, blev en liten lur på soffan, men jag kände mig inte bra. Söndagkvällen frös jag som jag vet inte vad och under natten kände jag att febern anlänt. Suck!
Måndagen spenderade vi med storebror och hans familj men jag var inte på hugget. Hade nog lite feber hela dagen. Tisdagen blev inte mycket gjort och mannen kände sig inte heller kry, men han åkte iaf iväg och handlade så vi andra skulle ha lite mat när han åkte på jobb. Felicia kom hem från skolan med 38 graders feber så nu var vi 2 som låg och innan kvällen var slut så hade även Milo feber. Just så, strålande med tanke på att mannen skulle åka på jobb.
ÅÅÅååå, vad jag ville att mannen skulle stanna hemma. Men han åkte och jag var väl iaf så pigg att jag kunde vara uppe lite på onsdagen. Torsdagen var extremt jobbig eftersom Milo inte sov speciellt mycket under natten och inte jag heller och jag var så trött. Jag ville bara gråta och jag känner mig fortfarande väldigt lipig. Det är längesen jag känt mig såhär när mannen åkt på jobb. Ibland är det inte kul att ha en sjöman!
Nu börjar väl alla vara någorlunda pigga, vi hostar och snorar fortfarande, men det antar jag att vi kommer att göra ett tag. Men jag kommer mig inte för att göra nånting alls här hemma. Jag vill inte göra nåt, vill inte laga middag, vill inte städa...ska jag vara riktigt ärlig så skulle jag bara vilja dra täcket över huvudet och vakna när allt känns bra igen. JAG VILL HA HEM MIN MAN NU!!!
Nåja, allt blir väl bra igen bara man får styrkan tillbaka, men just nu längtar jag så efter min man, min trygghet och ja se nu...nu skulle jag kunna gråta igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)