Så då har tand nummer ett äntligen tittat fram på Milo!
Som vi väntat på att den skulle komma, men nu är den här och antagligen kommer det flera på rad nu när det en gång har börjat.
Idag besökte vi församlingshemmet igen efter några månaders uppehåll. Sjöng lite och pratade med andra mammor! Trevligt! Och Milo charmade alla med sina grimaser och satte huvudet på sned och sen måste han ju härja lite också såklart. Det hör till nu för tiden. Han försöker överrösta alla andra som pratar i rummet.
Han fortsätter att dra sig runt på mage och det går bättre dag för dag, ser han nånting han verkligen vill ha så blir det en väldig fart på honom. Så snart har man verkligen inga lugna stunder.
Nu har han varit väldigt gnällig på kvällarna igen och man vet inte riktigt vad man ska göra. Han är inte nöjd att sitta på golvet och leka, inte ens om man sitter där med honom. Vill inte vara längre stunder i gåstolen som han annars tycker är kul. Sätter man sig i soffan med honom är inte det heller bra. Har vissa kvällar gått ut med honom i vagnen och då är han oftast nöjd eller så somnar honom. Men vill ju inte att han sover för mycket på kvällen heller eftersom han inte somnar till natten sen. Är en rätt jobbig period igen med andra ord, men det ska väl gå över snart hoppas jag.
Han sover i alla fall lite bättre på nätterna nu, måste visserligen upp mellan en och tre gånger på natten, men är flera nätter som han bara varit vaken en gång och det är ju skönt.
Konstigt hur olika barn kan vara. Vi hade aldrig såna här bekymmer med Felicia, hon sov hela nätter från 3 månader, var oftast rätt nöjd och lekte mycket själv, hon har ju visserligen varit inne i nån sorts trotsperiod den senaste tiden, men det måste man väl gå igenom. Milo kanske blir en jättelugn unge sen och en jättesnäll tonåring, vad vet jag. Ja önska kan man ju få göra i alla fall.
Nu ska jag ta över gnällspiken från hans pappa så han kan fara och hämta den trotsiga från pysselklubben!
Ja, tänk vad olika syskon är! Axel var som Milo. Aldrig någonsin nöjd själv. Jag kunde inte lämna honom en minut i ett annat rum utan fick flytta med honom överallt dit jag gick. Babysittern var i princip oanvänd och i babygymet skulle vi ligga med honom.
SvaraRaderaLovisa däremot älskar babysittern och tittar njöt på allt. Hon kan bra roa sig själv medan jag gör något annat. Ibland glömmer jag till och med bort var hon är för en sekund. Mycket annorlunda. Däremot sov Axel hela nätter från att han var ett par månader gammal (från kväll till 5 på morgonen innan han behövde äta något) och i eget rum från 4 månader. Den här damen har jag en känsla av att kommer att äta länge till på nätterna och inte flytta från vår säng förrän hon är tonåring :)