fredag 16 november 2012

Trött i luvan

Det går lite upp och ner det där med det här sovandet.
Efter att Milo började få välling till natten så gick det till en början jättebra och han sov flera nätter hela natten. Sen vet jag inte vad som hände.
Han är lite halvsvår att lägga på kvällarna, sen vaknar han gång på gång. Så håller han även på under natten, alltså vaknar hela tiden. Eller vaknar och vaknar, men han är ledsen och ligger och knarrar så pass mycket att man måste upp till honom och eventuellt sätta nappen i munnen.
Nu tänker ni, jamen ungen är ju hungrig, men det är inget sånt gnäll, han sover bara väldigt oroligt och jag vet inte riktigt vad det är. Har funderat om han drömmer eller om det är några tänder på G, eftersom han dregglar väldigt mycket och har gjort ett tag. Tänk om dom skulle kunna säga vad som är fel! Det skulle underlätta väldigt mycket!
Nån sa att han kanske håller på att bli förkyld, och jo visst det skulle det ju kunna vara men jag tycker han borde ha blivit det nu då. I natt lät han visserligen lite täppt, men inte har han några såna fel idag.
Dessutom har han börjat sova väldigt dåligt i vagnen ute på dagarna också. Han som tidigare kunde sova 3 och ibland 4 timmar ute sover nu ibland bara 45 minuter och är sen klarvaken, det går visserligen att få honom att somna om men då ska man stå där och ruska på vagnen i 15 minuter innan han somnar om.
Häromdagen, i onsdags var det, hade han sovit jättedåligt under natten, vi var på babysim och jag tänkte att nu sover han väl som sjutton idag, men nej, han sov bara korta snuttar och när han var vaken så skulle han bara vara i famnen. Jag fick med andra ord inget gjort och mannen hade åkt på jobb så jag fick klara mig själv.
Såhär har det hållit på nu i nån vecka och jag skulle kunna slita mitt hår emellanåt! Vissa dagar vill jag bara stänga in honom i sitt rum och låta honom ligga där och skrika, men så kan jag ju inte göra. Andra dagar är han som en sol och man vill bara pussa på honom, tyvärr är dom griniga dagarna fler än dom soliga om man säger så.
Han som vände sig så fint både från mage till rygg och rygg till mage har nu nästan glömt hur man gör det för han vill ju inte ligga på golvet mer. En riktig famnkille är vad han är!

Missförstå mig inte nu, jag älskar mina barn över allt annat, men man blir lite grinig och less ibland och då måste man få skriva av sig lite.
ja men imorgon är en annan dag!

1 kommentar:

  1. Håhå... Båda mina ungar har varit halvtimmes-sovare dagtid. Man fick aldrig något gjort och aldrig någon vettig paus. Det gick över vid nio respektive åtta månader. Fast pluttis missar nog ibland ännu och vaknar efter en halvtimme. Det är besvärligt, och svårt att göra nånting åt.
    Fröken sov oroligt på nätterna också så jag fick kolla till henne hela tiden. Hon gnydde och gnällde och höll på konstant, så jag låg som på äggskal. Ibland när vi försökte stoppa tillbaka tutten lyckades vi bara väcka henne mera när hon egentligen slumrade och gnällde i sömnen. Både hon och jag sov bättre när hon fick eget rum.
    Hur som... det blir ju bättre, men det är inget vidare när man är mitt i det... =/
    Kram på dig!

    SvaraRadera