Planer för sommaren

Vi har förhållandevis lite planerat den här sommaren mot vad det brukar kunna vara. Men lite grejer ska det väl hända, som t.ex:

- stugliv blir det förstås när vädret tillåter och vi lyckas vara lediga samtidigt.
- midsommarafton blir det i år också och den ska firas på stugan med glada vänner oavsett väder, har blivit en tradition, i fjol var mannen på jobb så då blev det ett litet avbrott.
- jag och mannen blir båda 30 i år och det ska vi fira med nära och kära genom att ha lite kalas den 2 juli
- den 30 juli är vi bjudna på 50/silverbröllops-kalas hos grannarna, ska bli kul!
- dottern ska gå i simskola för andra året så då är vi lite bundna på hemmaplan.

Annars har vi faktiskt inget annat planerat. Kan bli nån tripp till Sverige, men det tar vi den dagen vi känner att passar.

Min favoritserie

Jag tittar inte på så himla många serier mera, men det finns några stycken som jag bara måste se. Den ena är Bones...Tycker det är intressant med kriminalfall och hur dom hittar precis allting som för dom till mördaren. Därför tycker jag nog om NAVY C.I.S också. Jag vet inte men kanske jag borde blivit kriminalare för jag tycker alla såna serier är bra. Även böcker faktiskt, men nu var det tv serier vi snackar.
Följer också med Solsidan. Den har så himla sköna kommentarer och man får sig ett gott skratt. Några kommentarer är t.ex. - Blir det inget sex nu? - Nä jag tror att musslan slöt sig faktiskt! eller vad sägs om: -Du ser mig äta en bajsmacka och du säger ingenting! eller -Du, jag är inte görfuktig direkt!
Ja den är för bra!
Ja det är väl dom serier som jag mest kollar på, sen kollar jag lite andra bara sporadiskt.

Kärlek

Kärlek är nånting viktigt för mig, säkert för er andra också.
Det finns många sorters kärlekar.

Det finns en sorts kärlek som man har för sina föräldrar och sina syskon. Man älskar dom men säger det dock allt för sällan. Visst är man väl irriterad och kanske även arg ibland på sina syskon och föräldrarna också för den delen, men trots det så älskar man ju dom. Jag kan inte se framför mig att mina föräldrar inte kommer att finnas där en dag, det är helt omöjligt att föreställa sig. Men jag vet ju att dom inte alltid kommer att finnas, men det vill jag inte tänka på.

Sen finns det ju den kärleken man har för den man är tillsammans med.
Min man betyder allt för mig. Ända sen den dag vi träffades kändes det så rätt. Visst har vi haft våra motgångar men det har väl alla. Redan efter ett år förlovade vi oss, men sen dröjde det lite längre innan vi gifte oss. Närmare bestämt 10 år till. Vi har i sommar varit tillsammans 12 år och i september varit gifta 1 år. Han är inte bara min man, han är även min bästa vän. Jag älskar honom så mycket att det inte går att beskriva.

Sen finns det ju då kärleken till sina barn. Min dotter är underbar och jag älskar henne mer än nån annan i världen, även om inte mannen ligger så långt ifrån. =)
Mår inte hon bra mår inte jag bra, är hon ledsen är jag ledsen. Visst har vi stunder där vi inte alls är sams och inte alls tycker lika och hon inte alls vill lyssna på sin mamma, men det hör ju till. Man vill ju inte bli av med sina barn för det. För det mesta är hon helt underbar och kommer med sina roliga uttryck som man bara måste skratta åt.

Några kvar...

10. Kärlek
11. Min favoritserie
12. Planer för sommaren
13. Det här får mig att gråta
14. Musik
15. Den här veckan
16. Det första jag gör när jag kommer hem
17. Detta hade jag på mig idag
18. Mina rädslor
19. Min familj
20. Min favoritglass
21. En bild på mig som reflekterar min personlighet
22. Smycken
23. Min skrivbordsbakgrund
24. Om jag vann en miljon
25. Träning/sport

I min väska

Oj där kan det finnas allt möjligt, som både behövs och är onödigt, men det som oftast finns där är:
- en penna
- plånbok
- kalender
- antihistaminer, panadol och laktostabletter
- några bindor
- handkräm
- våtservetter
- en läkerolask eller liknande
- nycklar

ja bl.a såna grejer har jag i min väska...

Bloggar

Vet inte riktigt vad jag ska skriva här.
Det är lite skoj med bloggar.
Kul att läsa vad andra har för sig och vad dom har för tankar.
Att jag började med en blogg berodde nog mest på att jag alltid tyckt om att skriva.
På bloggen kan jag skriva om nästan allt som jag tycker att jag vill berätta för andra som läser den.
Ibland har jag blogg torka, kan bero på att jag inte har något direkt intressant att skriva om eller att jag inte har tid att sitta vid datorn helt enkelt.
Oavsett om jag inte skriver alla dagar så känns det ändå bra att ha den och man vet att nu känner jag för att skriva av mig lite och då gör man det.

Tanken bakom mitt bloggnamn

Finns väl inte så mycket att skriva.
Blev Pamsans Blogg eftersom jag helt enkelt är Pamsan.
Kunde ju ha hetat nåt helt annat förstås, men nu blev det som det blev och just nu trivs jag med det. Kanske jag ändrar det nån gång, men än så länge får det vara sådär.